Lind utseende

Lind (Tilia cordata) Ett vackert alle- och parkträd som invandrade från Danmark för år sedan. Vår vanliga parklind är en korsning mellan skogslinden (T. cordata) och den sällsynta bohuslunden (T. platyphylla). Skogslinden kan bli ett mäktigt träd med grov stam och kraftig, lövrik krona.

Flikbladig lind

Skogsencyklopedin skogslind Tilia cordata ett utpräglat sekundärträd. Dess nordliga utbredningsgräns i Sverige följer i stort sett Limes norrlandicus. Trädet har en hög, tät och oregelbundet välvd krona. Det blir sällan mer än 25 meter högt men kan få mycket hög individålder men ej stamålder — så mycket som år. Blomningen sker i juli. Blommorna är tvåkönade och insektspollineras.

Frukten är 1 cm lång, träaktigt hård med fem tydliga åsar.

Lind (Tilia spp.)

Lövsprickningen inträffar i maj. Bladen är rundat hjärtformiga med spets. Bladskivorna är 6—15 cm. Liksom skaften, finhåriga på ovansidan. Undersidan är hårig, grön och med vita hårtofsar i nervvinklarna. Linden trivs utmärkt på lerig mark och passar därför som underväxt i ekbestånd. Stormfastheten är god.

Våra lövträdsarter

Lind förekommer naturligt enbart i lövblandskogar. Därför sprider den sig, naturligt, oftast med hjälp av rotskott och rotslående grenar.

Lind frökapsel I Sverige finns två arter lindar.

Lind bilder Släktet omfattar omkring 50 arter varav två förekommer i Sverige, bohuslind och lind (även kallad skogslind).

Lind bär Lind (Tilia cordata Mill., även kallad skogslind) är ett ädellövträd inom släktet lindar och familjen malvaväxter.

Självsådd kan dock förekomma. För att skapa en kvistren stam måste man skapa ett trängselskede i ungdomen. Använd ett tätt planteringsförband. Röjning av lind måste göras försiktigt annars finns risk för flerstammighet och grova grenar.

Linden hör till våra bästa alléträd

Som ung tål den beskärning för att få bättre stamform. Gallring av lind inriktas på att vidmakthålla trängselverkan så att klykbildning och vattskott undviks. Veden är gräddfärgad med lätt brun eller röd underton, inte särskilt dekorativ. Det finns ingen synlig skillnad mellan splint- och kärnved. Veden är ströporig och årsringarna svagt markerade.