Små spår i snön

Spårning. Spårstämplarna mäts på längden, utan klor. För att avgöra vilket djur som skapat ett spår behöver man.

Djurspår i snö

normalt följa det en bit. Exempelvis kan inte varg skiljas från stora hundar på enstaka spårstämplar, men spårlöpan och beteendet berättar vad det är. Vilt Småviltet: Räkningen av spår i snön är en hörnsten Finland är vilt- och naturinventeringarnas förlovade land. Till inventeringarna hör också räkningen av spår i snön, som görs efter årsskiftet. Där följer inventerarna en taxeringslinje och antecknar samtliga spårlöpor som korsar linjen.

En vilttriangel är 12 km lång. På sensommaren räknar vi hönsfåglarna och på vintern spåren i snön efter de jaktbara däggdjuren. Utöver vilttrianglarna har vi sedan också fälttrianglar med en sex km lång linje.

Spår i snön

Dessa inventeras på vintern. Fälttrianglarna finns i landets södra delar och utmed västkusten, och ligger i det brutna landskapet med skogar, åkrar och landsbygdsbebyggelse.

Vessla spår i snö Kiss, bajs, gnagda kottar och tassavtryck är spår som ger ledtrådar om vilket djur som varit framme.

Vargspår i snö Titta både på hur ett enda spår ser ut i detalj och hur flera spår i följd hänger ihop och visar hur djuret rört sig.

Mård spår i snö Spårning.

Resultatet av räkningarna av spår i snön räknas vanligen om till ett index utifrån antalet korsande spårlöpor. Förändringarna hos indexet ger oss en uppfattning om förändringarna hos stammarna även om siffrorna inte ger värden på stammarnas faktiska storlek. Inventeringen samordnas av Naturresursinstitutet Luke. Räkningen av spår i snön — en mångfaldens väktare För flera av våra jaktbara däggdjur är räkningen av spår i snön den viktigaste eller den enda landsomfattande årliga inventeringen.

Till de här arterna räknas hararna, ekorren, räven och flera av mårddjuren.

Spår i snö

Med räkningen samlar vi också in data om hjortdjuren och de stora rovdjuren, även om det finns separata inventeringar för dem. Räkningen av spår i snön ger oss information om bland annat järven. Informationen från räkningarna av spår i snön används flitigt i den vetenskapliga forskningen. Under de senaste åren har vi bland annat undersökt klimatförändringens konsekvenser för djurstammarna, skyddsområdenas inverkan på mångfalden i naturen och viltstammarnas indirekta konsekvenser beträffande sjukdomar som också kan smitta människan.

Informationen från vinterinventeringarna används dessutom vid bedömningen av olika arters bevarandestatus, planeringen av markanvändningen och bedömningen av miljökonsekvenserna.

Småviltet: Räkningen av spår i snön är en hörnsten

I motsats till sommarräkningen av hönsfåglar så används inte resultaten av vinterräkningen som underlag för regleringen av jakten. Vi räknar spår i snön i både vilttrianglar och fälttrianglar. Under de senaste två decennierna har antalet inventerade vintertrianglar minskat från nästan tusen till ungefär sjuhundra. Frivilliga jägare räknar spår i snön En vinterinventering kräver både fysik och förmåga att känna igen djurspår.

Spåren i snön är fascinerande, men nya inventerare ska inte låta sig avskräckas. Man samlar efter hand på sig erfarenheter och kunskaper. För den som är van att röra sig i naturen innebär det inga större svårigheter att känna igen de vanligaste spåren.